LANDPATHS delprojekt Fjällandskap ägnar sig åt en litteraturstudie om svenska statens försök att skapa multifunktionella fjällandskap. Utgångspunkten är fjällmiljömålet som betonar att ett betespräglat fjällandskap är beroende av renen som i sin tur är beroende av vinterbetet i skogslandet. Nedan berättar forskaren Stefan Sandström (SLU) vad de har lärt sig om statens agerande genom att blicka tillbaka i historien.
Reglering av motsatta intressen genom lagstiftning
Preliminära resultat av litteraturstudien visar att svenska staten sedan länge brottats med frågan om planeringen av olika markanspråk och intressen på landskapsnivå. Lösningen på landskapsplaneringen har oftast skett genom att ny lagstiftning genomförts. Dels skulle detta lösa intressekonflikter mellan olika markanvändarintressen, dels motverka oönskade konsekvenser av tidigare beslut. Det finns exempel på sådan lagstiftning som är mer än 100 år gammal. Renbeteslagen infördes 1886, samtidigt som införandet av den privata markägarrätten i form av avvittring och laga skifte var i sin slutfas. Renbeteslagen skulle ha varit det verktyg som reglerade de då motstående intressena renskötsel och jordbruk, men så blev inte fallet. Därefter har staten fortsatt försökt jämka dessa motstående intressen samtidigt som nya intressen tillkommit allt eftersom.
Komplexitet av intressen och statlig organisation försvårar landskapsplanering
Tidiga försök att skapa multifunktionella landskap har utgått från olika strategier. Ibland har man ansett att olika intressen kan samexistera, ibland att vissa intressen kan tåla ett visst mått av intrång/inskränkning, ibland att markanvändarintressena kan separeras i tid och rum. Till en början var markanvändarintressena få och överblickbara. Men allt eftersom tiden har gått har intressena blivit fler och svårare att överblicka.
Samtidigt har hållbarhetsaspekterna genomgående visat en negativ trend, inte minst vad gäller biologisk mångfald, vilket staten delvis försökt motverka genom att sedan 1964 inrätta naturreservat.
Ett hinder för den statliga landskapsplaneringen är att den sedan länge är uppdelad i sektorer där olika myndigheter behandlar sina egna ämnen separat i så kallade ”stuprör”. Därmed blir det svårt att överblicka de kumulativa effekter som uppstår när många intressen verkar inom samma landskap.
Bestående konflikter i fjällandskap har blivit juridisk fråga
Den ursprungliga forskningsfrågan i projektet har idag blivit en juridisk fråga. För fjällområdet handlar det om jakt- och fiskerättigheter som för närvarande behandlas i den statliga Renmarksutredningen. Här ställs jaktintresset mot renskötselintresset vilket även fått en politisk dimension där olika partier tagit tydlig ställning i frågan. I skogslandet har å andra sidan nyligen en markkonflikt blossat upp där markägare mellan Boden och Luleå ifrågasätter att renskötselrätten gäller på deras fastigheter och att renbete ska förbjudas. Båda dessa konflikter har tydliga anor från konflikter som skulle lösas i och med den första renbeteslagen från 1886.