I den senaste upplagan av Ocean & Coastal Management publicerar Charles Westerberg, Michael Gilek och Lucas Dawson från forskningsprogrammet LANDPATHS, tillsammans med Ralph Tafon vid Södertörns högskola, en artikel om utmaningar och möjligheter för styrning i multifunktionella marina och kustnära landskap. Studien bygger på en jämförelse mellan Nämdö nationalpark och Nämdö biosfärområde.
Nämdö skärgård, strax utanför Stockholm, är just nu plats där två stora miljösatsningar löper parallellt: arbetet med att bilda en Nämdö Nationalpark, lett av Naturvårdsverket, och etableringen av ett UNESCO biosfärområde, initierat av den lokala föreningen Nämdö Green Archipelago.
För att analysera dessa processer har forskarna använt Elinor Ostroms ramverk för institutionell analys i kombination med ett systemperspektiv. Underlaget har bland annat hämtats från intervjuer med boende, kommunrepresentanter, ideella organisationer och nationella myndigheter. Målet var att förstå hur olika styrningsformer och institutionella processer påverkar genomförandet av miljöinsatser i komplexa kustmiljöer.
Huvudsakliga resultat
- Nationalparksprocessen har präglats av stelbenthet och en upplevd brist på lokal förankring och dialog. Trots att en nationalpark ger starkt juridiskt skydd har processen skapat misstro och motstånd bland vissa boende och andra lokala aktörer.
- Biosfärområdet har i allmänhet mötts av större uppskattning. Den flexibla styrningsformen, med fokus på lokala sociala, ekonomiska och kulturella perspektiv, har bidragit till att legitimitet och stöd ökat över tiden. Samtidigt finns en osäkerhet kring långsiktigheten eftersom arbetet till stor del bygger på projektmedel och frivilligt engagemang.
- Gemensamma utmaningar för båda modellerna är resursmobilisering, politisk uthållighet och att integrera olika kunskapsformer på ett effektivt sätt.
Mot en hybridmodell
Studien visar även att varken en nationalpark eller ett biosfärområde, var för sig, är tillräckligt för att möta de komplexa krav som multifunktionella kustlandskap ställer. En mer lovande väg framåt kan vara en hybridmodell som kombinerar nationalparkens starka rättsliga skydd och institutionella stabilitet med biosfärområdets flexibilitet, lokala delaktighet och anpassningsförmåga.
För Naturvårdsverket innebär detta att öppna upp för mer dialog och inkludering i nationalparksprocesser, samtidigt som man stärker det institutionella stödet för lokala biosfärområden. På så sätt kan nationella och internationella mål för biologisk mångfald bättre förenas med lokala värden och behov.
En lärdom för framtiden
Fallet Nämdö visar tydligt att framgångsrik förvaltning av marina och kustnära miljöer kräver styrformer som är både adaptiva, inkluderande och resurseffektiva. Vi rekommenderar därför att Naturvårdsverket tar tillvara på dessa erfarenheter i arbetet med Nämdö nationalpark och i framtida satsningar på bevarande och hållbar utveckling längs Sveriges kuster.
Läs artikeln här (på engelska): https://doi.org/10.1016/j.ocecoaman.2025.107787
För mer information, kontakta Charles Westerberg eller Michael Gilek (delprojekt Havs- och Kustlandskap).
