LANDPATHS-forskarna Tuija Hilding-Rydevik och Johanna Tangnäs (båda från SLU Centrum för biologisk mångfald och delprojekt jordbrukslandskap) presenterade sin artikel ”Problem representations of farming and biodiversity in the Swedish implementation of EUs Common Agricultural Policy (CAP) 2023-2027” vid den årliga konferensen för Statsvetenskapliga förbundet i Sverige, 2-4 oktober, Umeå.
Vid konferensen deltog ca 150 forskare, främst statsvetare, med syftet att presentera och få synpunkter på såväl färdiga som tidiga utkast av forskningsartiklar och doktorsavhandlingar. Formatet var indelning i ett tema man följde under alla tre dagarna och där presentationerna följdes av gott med tid för utsedda granskare att lägga fram sina frågor och förslag till förbättringar. Allt i kollegial och konstruktiv anda.
LANDPATHS-artikeln som presenterades under temasessionerna Environmental politics analyserar Sveriges strategiska plan dvs den plan som omsätter EUs gemensamma jordbrukspolitik i Sverige. Planen omfattar bidrag och ersättningar på drygt 60 miljarder kronor till Sveriges lantbrukare. Analysen använder sig av ett teoretiskt ramverk som underlättar att se hur problemen i en politik realiseras. Dvs det är själva förslagen till handling (i vårt fall förslagen till bidrag och ersättningar) som med detta ramverks ses som problemdefinitionen. Inte det som sägs vara problemet. Med detta som grund kan sedan slutsatser dras om:
vilka effekter detta har på hur vi talar om ett politikproblem (vilket påverkar vilka lösningar vi ser som möjliga);
vilka positioner för olika aktörer som möjliggörs (t ex vilken roll som lantbrukare ges); och
vad de praktiska konsekvenserna blir för t ex arbetet med multifunktionalitet och biologisk mångfald i odlingslandskapet.
Vår preliminär slutsats är att vi ser, som i tidigare forskning, att det finns utmaningar med hur lantbrukare och deras perspektiv och omständigheter beskrivs och hanteras inom ramen för EUs jordbrukspolitik. I relation till både produktion och biologisk mångfald.
Vi kommer dock fortsätta att utforska effekterna av dessa svårigheter samt möjligheter i fortsatta intervjuer med jordbrukare, länsstyrelser, intresseorganisationer med flera i Härjedalen och Uppland. Vidare kommer framtidsscenarier med olika aktörer att hållas inom ramen för LANDPATHS-programmet.
För mer information, kontakta Tuija Hilding-Rydevik, ledare för delprojekt jordbrukslandskap.
LANDPATHS delprojekt Medborgardialog och delprojekt Skogslandskap är nu på gång med att rekrytera lokalbefolkningen i Ovanåker, Ljusdal och Bollnäs kommun för att diskutera skogliga frågor i ett nytt medborgarråd om skogen. Detta berättade Tim Daw i Förmiddagen i P4 Gävleborg den 2 september 2024.
Medborgarrådet syftar till att ge civilsamhället möjlighet att diskutera hur kommunägda skogar ska användas. Enligt Tim Daw, är medborgarrådet ett bra sätt att diskutera komplexa frågor såsom den polariserade skogsfrågan, där användning för produktion, rekreation och bevarande av biologisk mångfald ofta ställs mot varandra.
Deltagarna i medborgarrådet väljs ut slumpmässigt och får ett brev hem med information hur de anmäler sig. Inga förkunskaper krävs, då experter finns på plats som kommer att hålla kortare föredrag. Därefter får deltagarna tid att diskutera. Målet är inte att deltagare med olika åsikter ska enas, men att medborgarrådet ska vara en plattform som möjliggör en djupare diskussion än det som sker i media. Det ska ge tillfället att lyssna på varandra och skapa en ökad förståelse för varandras uppfattningar och värderingar om skogen. Lyssna på Tim’s inslag på Sveriges Radio P4 här.
“Deliberative mini-publics, som medborgarrådet, är en lovande metod för att hantera komplexa och svåra frågor i polariserade samhällen, till exempel skogsbruk i Voxnadalen. De är dessutom ett bra sätt att lyssna på och använda lokal kunskap från de som bor i biosfärområdet. Vi samarbetar med biosfärområdet Voxnadalen för att se om denna metod kan vara användbar för att få in lokalbefolkningens kunskap i förvaltningsplanerna. Det är en ganska ny metod, så vi ser fram emot att följa hur medborgarrådet kommer att fungera i Voxnadalen i höst.”
FANNY MÖCKEL, DOKTORAND (LANDPATHS)
Medborgarrådet om skogen pågår under två lördagar i oktober och november.
I forskningsprojektet FAIRTRANS ledde Tim under våren medborgarrådet om klimatet som var framgångsrikt i att skapa en öppen diskussionsmiljö för klimatrelaterade frågor bland samhällsrepresentanter från hela Sverige. Medborgarrådet för klimatet resulterade i rekommendationer som lämnades till politiska företrädare innan sommaren.
För mer information, kontakta Tim Daw (Stockholm Resilience Centre) eller Fanny Möckel (Uppsala universitet).
Biologisk mångfald – variationen av arter, gener och ekosystem – är avgörande för allt liv på jorden och det inkluderar oss människor. Forskningen visar att en miljon arter är utrotningshotade globalt på grund av mänsklig aktivitet, vilket också påverkar Sverige. Under sommaren har flera debattartiklar publicerats i svenska tidningar om relationen mellan utveckling och miljö, artiklar som LANDPATHS professor Tuija Hilding Rydevik bidragit till.
Skydd av natur och utveckling sätts emot varandra
I maj skrev en grupp företrädare för Moderaterna i en artikel på DN Debatt, att skyddet av ’vanliga arter’ ofta prioriteras framför utveckling, vilket de anser kräver politiska förändringar. Enligt deras idéprogram ska miljöpolitiken ha människan och dess behov av naturresurser och utveckling i fokus även om det kan kräva kompromisser som påverkar rödlistade arter negativt. De föreslår bland annat att markägare i skogs- och jordbrukslandskap som gynnar biologisk mångfald ska få större frihet över hur marken används. Artikeln ifrågasätter också nedgången av biologisk mångfald generellt.
Motreaktioner
Moderaternas debattartikel ledde till en rad motreaktioner och artiklar i den svenska pressen. Tuija Hilding Rydevik som är professor emerita vid SLUs Centrum för biologisk mångfald och ledare av LANDPATHS delprojekt Jordbrukslandskap, är en av författarna på de två tidningsartiklar som publicerades som respons på Moderaternas inlägg.
”Reaktionen från min sida var tydlig. Hur okunniga författarna av artikeln måste vara om mänsklighetens beroende av biologisk mångfald. Och okunniga om hoten och att konsekvenserna ytterst drabbar oss och våra samhällen. Att bevara och gynna biologisk mångfald är att ha människans behov i åtanke – idag och imorgon. Den andra reaktionen är väl att det är bra att få deras ståndpunkter så tydligt utskrivna så de går att bemöta”. Tuija Hilding Rydevik
Forskare varna för polarisering mellan människan och natur
Den första responsen publicerades som en debattartikel i Altinget Miljö och Energi i juni 2024 och skrevs av drygt 20 forskare och som kritiserar Moderaternas påstående att det finns en konflikt mellan utveckling och miljö. Enligt forskarna skapar denna missuppfattning en farlig polarisering mellan människan och naturen. Forskarna understryker att biologisk mångfald är avgörande för mänsklig överlevnad och våra ekonomier. De varnar för att rödlisteindexet visar på en accelererande förlust av arter globalt, vilket är ett tydligt tecken på ekosystemens ohälsa. Forskarna betonar att hela värdet av biologisk mångfald är svårt att korrekt beräkna i monetära termer. Vi har redan en planet dominerad av mänsklig aktivitet och detta är ett akut hot mot ekosystemtjänster som mat, rent vatten, skydd mot sjukdomar och klimatkatastrofer.
Förslag att ta fram ett naturpolitisk ramverk
En uppföljning på denna debattartikel kom sedan i juli 2024 i Göteborgsposten. Här varnar ett femtiotal forskare och representanter från civilsamhället för att förlusten av biologisk mångfald är ett hot mot mänsklighetens framtid, i nivå med klimatförändringarna. Författarna uppmanar till att införa ett så kallat naturpolitiskt ramverk, liknande det klimatpolitiska, för att stoppa och vända förlusten av arter och livsmiljöer. De föreslår införandet av en naturlag, ett naturpolitiskt mål och ett naturpolitiskt råd.
Naturkrisen kräver samhällsomställning
Artikeln kritiserar neddragningar i naturvårdsbudgeten och minskande stöd för att näringar som jordbruk och skogsbruk ska bli hållbara. För att hantera naturkrisen krävs en samhällsomställning där alla sektorer måste bidra. Natur- och klimatkrisen är nära kopplade, och lösningar på den ena måste också ta hänsyn till den andra. Genom att inrätta ett naturpolitiskt ramverk med konkreta mål och resurser, föreslår skribenterna, kan Sverige ta ett ledarskap i att vända trenden och säkerställa en hållbar framtid. Regeringen och riksdagen uppmanas att omedelbart agera och implementera detta förslag för att skydda naturen och därmed mänsklighetens framtid.
Biologisk mångfald i odlingslandskapet
50% av de drygt 4700 rödlistade arterna förekommer i odlingslandskapet. Odlingslandskapet är den mest viktiga miljön för ungefär en tredjedel av de rödlistade arterna. Hoten mot växterna beror främst på förändrad användning av marken som leder till t ex igenväxning, ökad näringsbelastning, minskad hävd (t ex minskat bete och slåtter), klimatförändringar och minskad konnektivitet för växter och djurs behov (fragmentering). Jordbruket behöver de ekosystemtjänster som naturen bidrar med i form av pollinering från insekter, bidrag till en gynnsam markstruktur för odling, bekämpning av skadeinsekter genom de naturligt förekommande fienderna mfl. Därför ar det av vikt att de 64 miljarder som utgör bidrag och ersättningar till Sveriges lantbrukare genom EUs gemensamma jordbrukspolitik gör så stor nytta som möjligt för såväl lantbrukarnas produktion som biologisk mångfald i odlingslandskapet. Denna fråga studerar vi i delprojekt Jordbrukslandskap i LANDPATHS.
I juni 2024 bidrog LANDPATHS-forskare till konferenserna NESS och POLLEN genom att presentera sin forskning och att arrangera workshops och paneldiskussioner. Vi sammanfattar här hur dessa aktiviteter har uppmuntrat till diskussion om multifunktionell landskapsstyrning i Norden.
LANDPATHS på Nordic Environmental Social Science Conference
Den 16:e Nordic Environmental Social Science konferensen (NESS) hölls i Åbo, Finland i början av juni 2024. Vid årets upplaga av den återkommande konferensen diskuterade forskare inom bland annat miljö- och samhällsvetenskap olika aspekter kring det centrala ämnet ”Co-creation for sustainability”. LANDPATHS-forskare skickade in manuskript till två av de 28 olika workshopparna på NESS och var medarrangörer till totalt tre workshoppar. De inlämnade manuskripten listas nedan och kommer att skickas till vetenskapliga tidskrifter för publicering under de kommande månaderna.
Blicharska G et al.: Landscape multifunctionality as a pillar of biodiversity governance? Insights from Sweden.
Westerberg C, Tafon R, Gilek M: Navigating conflict and exclusion in conservation and sustainability governance of the Nämdö archipelago, Sweden
Tickle L, Hedblom, M: Doing Multifunctionality in Urban Woodlands: How Bottom-Up Initiatives are Negotiated and Resisted in Urban Governance
Lundberg-Felten J, Kristensson D, Karlsson M: Who cares about fungal diversity? Exploring the voice of mushrooms among individual private forest owners in Sweden
Utöver LANDPATHS egen NESS-workshop om multifunktionell landskapsstyrning (se nedan), arrangerades en workshop om effekterna av deliberativa medborgarberedningar på miljöstyrning och attityder av bland andra Tim Daw och Fanny Möckel , och Sara Holmgren var medarrangör till en workshop med titeln ”Story telling as, and for, sustainable thinking”.
Workshop om multifunktionell styrning för biologisk mångfald
LANDPATHS-forskarna Michael Gilek, Mikael Karlsson och Neil Powell organiserade en workshop på NESS om multifunktionell styrning för biologisk mångfald. Artiklar presenterades om hur man kan se framtidens natur i Europa och, mer specifikt, om transformativa initiativ för återställande av biologisk mångfald i relation till blomsterlökindustrin på landsbygden i Nederländerna.
Andra bidrag till workshopen handlade om att utforska koncept i samband med multifunktionella landskap, till exempel socialt lärande i skogsbruk med flera användningsområden, områdesneutralitet i stadsplanering och implementeringsprocessen för skyddade områden i havs- och kustområden. Det sistnämnda bidraget presenterades av Charles Westerberg, doktorand i delprojektet Havs- och kustlandskap. De flesta av de presenterade artiklarna var kvalitativa studier. En kvantitativ studie presenterades dock som utvärderade acceptansen för bevarandepolicyer.
Frida Öhman, doktorand i LANDPATHS delprojekt Vägar och strategier mot transformativa visioner, presenterade ett nyutvecklat ramverk för politisk samstämmighet för multifunktionell landskapsstyrning. LANDPATHS översiktsartikel om multifunktionella landskap, ledd av LANDPATHS programledare Malgorzata Blicharska och av många LANDPATHS-kollegor som medförfattare, presenterades också. Deltagarna i workshopen hade givande diskussioner om landskapsansatser, metoder och institutionella utmaningar för att begränsa förlusten av biologisk mångfald.
Mot en rättvis och pluralistisk framtid
Bara en vecka efter NESS-konferensen ägde Political Ecology Network konferensen POLLEN 2024 rum i Lund under temat ”Towards Just and Plural Futures”. På konferensen diskuterade LANDPATHS doktorand Fanny Möckel LANDPATHS arbete i samarbete med olika biosfärområden i Sverige i en panel bestående av transdisciplinära forskare som arbetar med biosfärområden och politiska ekologer. Med utgångspunkt i frågan ”Hur kan biosfärområden vara platser för miljörättvisa?” utforskade panelen biosfärområdenas potential som platser som tar upp frågor om miljörättvisa. Deltagarna i panelen delade med sig av både empiriska och teoretiska insikter i sitt arbete. De tog upp olika sätt på hur biosfärområden kan vara platser som möjliggör rättvis omställning mot en mer hållbar framtid, och hur sådana processer kan se ut.
Inom LANDPATHS-programmet genomförs studier i Voxnadalen, ett etablerat biosfär område, och Nämdö Skärgård, ett biosfärområde under etablering. Under hösten 2024 kommer LANDPATHS-forskare tillsammans med lokala biosfärområden att organisera deliberativa mini-medborgarberedningar.
I artikeln skriver Mikael om användning av begreppet landskap i det svenska miljömålssystemet och i formuleringar av mål, samt hur landskapsidéer bör fokusera på de olika värdena hos intressenterna.
Mikael uttrycker oro över att det finns stora brister i hur Sverige lever upp till åtagandena i den europeiska landskapskonventionen, och han lyfter fram några bra exempel på myndigheter och andra som går emot den trenden.
LANDPATHS delprojekt Fjällandskap ägnar sig åt en litteraturstudie om svenska statens försök att skapa multifunktionella fjällandskap. Utgångspunkten är fjällmiljömålet som betonar att ett betespräglat fjällandskap är beroende av renen som i sin tur är beroende av vinterbetet i skogslandet. Nedan berättar forskaren Stefan Sandström (SLU) vad de har lärt sig om statens agerande genom att blicka tillbaka i historien.
Reglering av motsatta intressen genom lagstiftning
Preliminära resultat av litteraturstudien visar att svenska staten sedan länge brottats med frågan om planeringen av olika markanspråk och intressen på landskapsnivå. Lösningen på landskapsplaneringen har oftast skett genom att ny lagstiftning genomförts. Dels skulle detta lösa intressekonflikter mellan olika markanvändarintressen, dels motverka oönskade konsekvenser av tidigare beslut. Det finns exempel på sådan lagstiftning som är mer än 100 år gammal. Renbeteslagen infördes 1886, samtidigt som införandet av den privata markägarrätten i form av avvittring och laga skifte var i sin slutfas. Renbeteslagen skulle ha varit det verktyg som reglerade de då motstående intressena renskötsel och jordbruk, men så blev inte fallet. Därefter har staten fortsatt försökt jämka dessa motstående intressen samtidigt som nya intressen tillkommit allt eftersom.
Komplexitet av intressen och statlig organisation försvårar landskapsplanering
Tidiga försök att skapa multifunktionella landskap har utgått från olika strategier. Ibland har man ansett att olika intressen kan samexistera, ibland att vissa intressen kan tåla ett visst mått av intrång/inskränkning, ibland att markanvändarintressena kan separeras i tid och rum. Till en början var markanvändarintressena få och överblickbara. Men allt eftersom tiden har gått har intressena blivit fler och svårare att överblicka.
Samtidigt har hållbarhetsaspekterna genomgående visat en negativ trend, inte minst vad gäller biologisk mångfald, vilket staten delvis försökt motverka genom att sedan 1964 inrätta naturreservat.
Ett hinder för den statliga landskapsplaneringen är att den sedan länge är uppdelad i sektorer där olika myndigheter behandlar sina egna ämnen separat i så kallade ”stuprör”. Därmed blir det svårt att överblicka de kumulativa effekter som uppstår när många intressen verkar inom samma landskap.
Bestående konflikter i fjällandskap har blivit juridisk fråga
Den ursprungliga forskningsfrågan i projektet har idag blivit en juridisk fråga. För fjällområdet handlar det om jakt- och fiskerättigheter som för närvarande behandlas i den statliga Renmarksutredningen. Här ställs jaktintresset mot renskötselintresset vilket även fått en politisk dimension där olika partier tagit tydlig ställning i frågan. I skogslandet har å andra sidan nyligen en markkonflikt blossat upp där markägare mellan Boden och Luleå ifrågasätter att renskötselrätten gäller på deras fastigheter och att renbete ska förbjudas. Båda dessa konflikter har tydliga anor från konflikter som skulle lösas i och med den första renbeteslagen från 1886.
Stabbyskogen ligger cirka 3 km väster om Uppsala stadskärna. Området består av bergsknallar täckta av blandskog med barr- och lövträd samt gräsmarker som används för fårbete. Stabbyskogen är en populär plats för rekreation hos de som bor i närheten. I år blev Stabbyskogen scenen för ett studentprojekt inom landskapsarkitektur. Lara Tickle från LANDPATHS delprojekt “Stadslandskap” har varit med och studerat hur studenternas projekt främjar mångfunktionalitet i urbana skogslandskap. Här berättar hon hur det var.
Lärande genom samverkan
I LANDPATHS delprojekt Stadslandskap har vi haft möjlighet att följa och studera det årliga samarbetet mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala kommun. Varje år väljs ett grönområde inom kommunen ut för att studenter ska gestalta och revitalisera det som en del av SLU:s landskapsarkitektkurs ”Gestaltning genom Förvaltning”. Studenterna som har lärt sig olika teorier och metoder, bland annat multifunktionalitet i förvaltningen av urbana grönområden, fick år 2023 ett stort område av Stabbyskogen att jobba med för att tillämpa sina idéer. Här kunde studenterna arbeta kreativt med nya teorier på ett bottom-up sätt i en samarbets- och samlärandemiljö med anställda på kommunen. Det vill säga, starta med ”görandet” och inte som så ofta är med policy och planer.
Projektet ses som en möjlighet för utbyte av lärande och kompetens mellan universitetet och kommunen. Det underlättas av den kreativa miljön, utrymmet för experiment och den bottom-up-arbetsstruktur som leds av studenterna. Under årens lopp har studenterna lärt sig att arbeta praktiskt, och i gengäld har kommunen fått nya strategier och metoder för att förstå och förvalta urbana grönområden. För närvarande diskuteras idén att tillämpa denna kooperativa modell i andra svenska kommuner som är intresserade av att involvera fler landskapsarkitekter i förvaltningen av sina urbana grönområden.
Förvaltning av urbana skogslandskap
Stadsnära skogsområden liknar skogar i sin struktur och är nav för en rik biologisk mångfald i stadsområden. De är mycket populära platser för lokalbefolkningen och används på olika sätt, särskilt för hälsa, rekreation och utbildning. Barn från närliggande skolor leker ofta bland träd och grönska, bredvid joggare som springer längs upptrampade stigar och andra som njuter av en daglig promenad i en varierad och naturlig miljö som gynnar deras mentala hälsa. Studenterna beaktade alla dessa intressenter och den biologiska mångfalden. Sist nämnda inkluderades på flera sätt: Till exempel bestod kommunens tidigare praxis av att ta bort död material ur skogen, men studenterna inspirerade till idén att arbeta med dessa lokala material. Död ved och andra material anses vara en primär indikator på biologisk mångfald i ett skogsekosystem som hyser och försörjer många arter och har därför blivit ett populärt material för att arbeta med biologisk mångfald i design.
Inspirerade av studenterna strävar de kommunala skogsarbetarna nu efter att lämna material som stockar, löv, grenar och annat ’skräp’ i prydliga arrangemang varhelst de har arbetat. Studenterna använde och arrangerade dessa material för att tillverka bänkar, lekplatser för barn, häckar för att framhäva en plats eller till och med väva lokala växter till en labyrint för barn att leka i. Kommunens arbetare uppmuntrades också att använda sina kunskaper på andra sätt. En person som var särskilt skicklig med motorsåg gjorde till exempel träskulpturer för att framhäva särdrag och arter i ett område.
”Multifunktionellt görande”
Under det gemensamma arbetet kunde vi observera hur människor tillämpar principer för multifunktionalitet och naturbaserat tänkande, eller som en föreläsare på universitetet säger ”naturbaserat görande”, i praktiken. Studenterna strävade ofta efter att lyfta vissa funktioner ur det landskap som de arbetade med. De hade redan noggrant tittat på området innan veckan då de skulle genomföra sin design. Efter att de hade utarbetat planer som presenterades för kommunen valdes en idé ut som huvudöversikt. Arbetet gav dock fortfarande stor frihet att pröva andra idéer på plats. Samskapandeprocessen öppnade upp nya utrymmen och stigar genom skogen och fräschade upp gamla utrymmen. De röjde igenväxta stigar och använde träflis från lokala vägar för att skapa enkla promenad- och joggingstråk. Historiska platser lyftes fram ur landskapet genom att man rensade bort igenväxt vegetation och placerade ut bänkar i närheten. Dessutom gjordes häckar av löv och kvistar som bildade livsmiljöer för insekter.
Utvärdering och reflektion över processen
Efter en intensiv arbetsvecka i Stabbyskogen presenterade studenterna sitt arbete för allmänheten som vid en guidad tur under ett vernissage-evenemang. Varje grupp presenterade det arbete de hade gjort och avsikten med sina idéer och sin design, vem de var avsedda för och vilka kvaliteter de försökte lyfta fram och stödja i skogsområdet. Dessutom betonade avdelningschefer och andra högre tjänstemän från kommunen under sina presentationer att projektet var ett framgångsrikt samarbete mellan de två institutionerna.
I fokusgruppsmöten som arrangerades av LANDPATHS delprojekt urbana landskap nämnde studenterna att det finns väldigt många funktioner som måste uppfyllas av urbana grönområden, särskilt jämfört med andra stadsområden. De förstår de utmaningar och svårigheter som de kan ställas inför i sitt arbete, även om det här projektet fortfarande hade en mycket positiv atmosfär kring sig. Engagemanget från de lokala användarna av skogsområdet var stort och de sociala värdena lyftes fram i Stabbyskogen. Man lyfte också fram vikten av att hålla områden som detta tillgängliga för människor i staden, eftersom sådana miljöer fyller många viktiga roller. Trots detta utsätts de urbana grönområdena för stora påfrestningar. I slutet av det årliga samarbetet reflekterade studenterna över detta genom bildövningar och dialog. De betonade att grönområden är viktiga, men samtidigt som de fortsätter att minska måste de också fylla ett växande antal funktioner som ibland är motstridiga.
I november 2023 samlades LANDPATHS-teamet för en tvådagars workshop på Häverö Kursgård nära Hallstavik. Detta var en chans att dela med oss av och reflektera över vad vi har lärt oss hittills och planera nästa steg i forskningen. I ett så stort program som LANDPATHS är den här typen av möten avgörande för att säkerställa samstämmighet och samproduktion inom och mellan de nio delprojekten.
När den första snön föll på vintern samlades hela LANDPATHS-teamet på den vackra kursgården öster om Uppsala. Vi träffas regelbundet för att diskutera vårt arbete, men det här två-dagars möte ägde rum längre ifrån våra vanliga arbetsplatser. Det gav oss möjlighet att gå in i diskussioner på djupet och lära känna varandra ännu bättre i en avslappnad miljö.
Agendan var fullspäckad med punkter att diskutera och började med att uppdatera varandra om arbetet i vart och ett av delprojekten. Under denna viktiga programpunkten fanns det mycket att rapportera, eftersom alla delprojekt har genomfört intervjuer eller workshops i sitt respektive landskap under de senaste månaderna (läs mer om workshopen i skogslandskapet här).
Inför presentationen av vårt arbete i en workshop om ”Collaborative Multifunctional Governance for Biodiversity” vid den kommande konferensen Nordic Environmental Social Science i Finland, ägnade vi också tid åt att belysa vår förståelse av multifunktionella landskap i Sverige. Detta inkluderade reflektioner om hur de människor vi har talat med i våra delprojekt tolkar multifunktionalitet i ett landskapssammanhang, och vilka andra tillvägagångssätt och termer de använder i sitt dagliga arbete.
Att träffas under en längre tid gjorde det också möjligt att planera nästa steg i vårt arbete och lära känna varandra ännu bättre. I ett kreativt teambuilding aktivitet gjorde vi en ”landskapsvandring”, inspirerade av utbildningsmaterial som tagits fram tillsammans med den europeiska landskapskonventionen. Vår utmaning var att skapa och presentera ett konstverk som fångade våra upplevelser av multifunktionalitet i det lokala området kring kursgården. Alla fem grupper hade använt olika material eller ljud som de samlat in under sina promenader och kombinerat dessa på ett kreativt sätt med skrivna dikter eller satt upp materialet som installationer. Vi var imponerade av idérikedomen och mångfalden av de olika budskap som konstverken förmedlade.
Vi hade också nöjet att lära oss mer om Marta Kubackas arbete, en gästforskare från Adam Mickiewicz University i Polen. Marta höll en presentation om sin forskning om landskapets mångfald och hur mångfalden hänger samman med tillhandahållandet av kulturella ekosystemtjänster.
Vi säger stort tack till Ingrid på Häverö Kursgård för att vi fick hålla vårt möte på en så mysig och välkomnande plats.
Under hösten 2024 kommer LANDPATHS att samarbeta med biosfärområdet Voxnadalen för att testa en ny metod för att involvera invånarna i Voxnadalen i forskningen kring multifunktionella landskap. Fanny Möckel, doktorand vid Uppsala universitet och forskare inom delprojektet Hinder och möjligheter till förändring, berättar lite mer om den så kallade ’Medborgarberedningen’.
Vad innebär egentligen ett multifunktionellt landskap, och hur kan det se ut i Voxnadalen i framtiden? Utifrån de samtal som under året förts tillsammans med berörda aktörer i LANDPATHS workshop-serie, är nu nästa steg ett samtal om prioriteringarna i biosfärområdet genom ett speciellt medborgardeltagande verktyg som kallas medborgarberedning (på engelska: deliberative mini-public). Processen ska ledas av jag och Tim Daw (Stockholm Resilience Centre), i samarbete med Biosfärområde Voxnadalen.
Medborgarengagemang i hållbar planering
Det finns många sätt att engagera medborgare, men LANDPATHS vill pröva en ny metod för att involvera dem i frågor om miljöstyrning. Medborgarberedning innebär att en slumpmässigt utvald grupp av medborgare deltar i modererade diskussioner i smågrupper om ett ämne av gemensamt intresse. Denna metod skiljer sig från andra former av medborgarengagemang, såsom medborgardialog. Det finns flera olika format, såsom en medborgarpanel eller en medborgarjury, som har använts i flera länder för att diskutera komplexa frågor, inklusive hållbar utveckling och klimatförändringar.
I en medborgarberedning väljs medborgarna ut enligt kriterier som säkerställer en bred representation av allmänheten i en liten grupp. Under 2-3 dagar får medborgarna höra olika perspektiv, åsikter och expertkunskaper, och får diskutera sedan frågan i djupet. Processen avslutas vanligtvis med en gemensam slutsats eller rekommendationer. Medborgarna ersätts för sitt deltagande i denna process.
Hur ska biosfärområdet utvecklas?
En nyckelaspekt i denna process är att medborgarna diskuterar ett ämne som påverkar och berör allmänheten, och att resultatet av processen har möjlighet att påverka det aktuella ämnet. Medborgarberedningen i Voxnadalen kommer att fokusera på den framtida utvecklingen av biosfärområdet.
Biosfärområde Voxnadalen har åtagit sig att integrera resultatet från medborgarberedningen i biosfärområdets utvecklingsplan, och på så vis får allmänheten möjlighet att aktivt engagera sig i den framtida planeringen av biosfärområdet.
Planeringen av medborgarberedningen pågar nu – håll utkik på bloggen för fler uppdateringar eller skicka ett mail till Fanny för mer info.
Biosfärområdet berör de två landskapen Hälsingland och Dalarna, samt de fyra kommunerna Ovanåker, Ljusdal, Bollnäs och Rättvik. Den totala ytan är cirka 342 000 ha och antalet invånare i området är cirka 13 200. Läs mer på voxnadalen.org. Denna artikel är en sammanfattning av ’Medborgarberedning i Biosfärområde Voxnadalen’, skriven av Fanny Möckel i ’Det händer i Biosfärområde Voxnadalen – Information om Biosfärområde Voxnadalen 2023’, s.15.
Under början av 2023 startade LANDPATHS-forskare en serie av tre workshops i Biosfärområdet Voxnadalen. Målet var att samla en bred grupp intressenter för att diskutera olika framtidsvisioner kring multifunktionella skogslandskap och mångbruk. Sara Holmgren (SLU) och Max Whitman (Uppsala universitet) berättar om forskningen i Voxnadalen som har pågått i snart ett år.
Inför workshop-serien landade vi i två förhoppningar. Dels ville vi främja goda samtal kring skogslandskapet och dess framtid, och att de utforskande samtalen skulle leda till konkreta idéer som deltagarna vill och kan arbeta vidare med. Kan vi skapa en samtalsarena grundad i respekt och nyfikenhet för varandras olika perspektiv, så har vi en god grund för både socialt lärande och innovationsfrämjande processer.
Samarbetet mellan LANDPATHS och biosfärområdet ger oss en unik möjlighet att tillsammans med lokala aktörer utforska hur globala utmaningar kopplade till markanvändning kan hanteras i lokala sammanhang på ett sätt som gynnar biologisk mångfald, skapar motståndskraft mot klimatförändringarna och samtidigt bidrar till social och ekonomisk utveckling.
Vår förhoppning är att kunna ta de insikter som har genererats genom alla samtal och väva ihop dem till ett eller flera mer avgränsade projekt som kan drivas lokalt. Teman som deltagarna har återkommit till är exempelvis kvalitetsproduktion av virke och dess värdekedjor, ersättningsformer för mångfaldsfrämjande åtgärder och samplanering över fastighetsgränser. Dessa teman har givetvis många ingångar men vi ser att det finns förutsättningar för många goda synergier dem emellan.
Vi passade på att fråga några deltagare om deras egna upplevelser från processen:
– Det har varit intressanta frågeställningar där aktörer från olika områden inom skog får ge sin syn på skogen som resurs, hållbarhet och samarbete lokalt. Det viktigaste av allt för oss är möten mellan människor, väcka kreativitet och nya tankesätt som vi dels tänker implementera i delar av vår egen verksamhet, tillsammans med en förhoppning om nya konstellationer och samarbeten.
Filip Hedberg, Top Branch Sweden/ Björnsafari i Hälsingland
– Att delta har gett mig rika möjligheter att möta människor med olika perspektiv på skogsbruk, klimat och artrikedom. Jag tycker att det har gett mig ny kunskap och framför allt nya vägar till samförstånd och förståelse.
Sven Hillert, församlingspräst Alfta-Ovanåker
Sara och Max, i samarbete med andra LANDPATHS-forskare inom delprojekt skogslandskap och delprojekt framtidsvisioner, kommer nu att analysera alla insikter som delats vid workshop-serien innan de planerar nästa steg av forskningen.
Biosfärområdet berör de två landskapen Hälsingland och Dalarna, samt de fyra kommunerna Ovanåker, Ljusdal, Bollnäs och Rättvik. Den totala ytan är cirka 342 000 ha och antalet invånare i området är cirka 13 200. Läs mer på voxnadalen.org. Denna artikel är en sammanfattning av ’På Landsvägar vi möts’, skriven av Hanna Alfredsson i ’Det händer i Biosfärområde Voxnadalen – Information om Biosfärområde Voxnadalen 2023, s.14.