Etikett: samskapande

”Multifunktionellt görande” i urbana skogslandskap

Stabbyskogen ligger cirka 3 km väster om Uppsala stadskärna. Området består av bergsknallar täckta av blandskog med barr- och lövträd samt gräsmarker som används för fårbete. Stabbyskogen är en populär plats för rekreation hos de som bor i närheten. I år blev Stabbyskogen scenen för ett studentprojekt inom landskapsarkitektur. Lara Tickle från LANDPATHS delprojekt “Stadslandskap” har varit med och studerat hur  studenternas projekt främjar mångfunktionalitet i urbana skogslandskap. Här berättar hon hur det var.

Lärande genom samverkan

I LANDPATHS delprojekt Stadslandskap har vi haft möjlighet att följa och studera det årliga samarbetet mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala kommun. Varje år väljs ett grönområde inom kommunen ut för att studenter ska gestalta och revitalisera det som en del av SLU:s landskapsarkitektkurs ”Gestaltning genom Förvaltning”. Studenterna som har lärt sig olika teorier och metoder, bland annat multifunktionalitet i förvaltningen av urbana grönområden, fick år 2023 ett stort område av Stabbyskogen att jobba med för att tillämpa sina idéer. Här kunde studenterna arbeta kreativt med nya teorier på ett bottom-up sätt i en samarbets- och samlärandemiljö med anställda på kommunen. Det vill säga, starta med ”görandet” och inte som så ofta är med policy och planer.

Ett av förslagen till utformning av Stabbyskogen som tagits fram av en grupp studenter. Bild: Lara Tickle

Samarbete mellan studenter och anställda på Uppsala kommun. Bild: Lara Tickle.

Projektet ses som en möjlighet för utbyte av lärande och kompetens mellan universitetet och kommunen. Det underlättas av den kreativa miljön, utrymmet för experiment och den bottom-up-arbetsstruktur som leds av studenterna. Under årens lopp har studenterna lärt sig att arbeta praktiskt, och i gengäld har kommunen fått nya strategier och metoder för att förstå och förvalta urbana grönområden. För närvarande diskuteras idén att tillämpa denna kooperativa modell i andra svenska kommuner som är intresserade av att involvera fler landskapsarkitekter i förvaltningen av sina urbana grönområden.

Förvaltning av urbana skogslandskap

Stadsnära skogsområden liknar skogar i sin struktur och är nav för en rik biologisk mångfald i stadsområden. De är mycket populära platser för lokalbefolkningen och används på olika sätt, särskilt för hälsa, rekreation och utbildning. Barn från närliggande skolor leker ofta bland träd och grönska, bredvid joggare som springer längs upptrampade stigar och andra som njuter av en daglig promenad i en varierad och naturlig miljö som gynnar deras mentala hälsa. Studenterna beaktade alla dessa intressenter och den biologiska mångfalden. Sist nämnda inkluderades på flera sätt: Till exempel bestod kommunens tidigare praxis av att ta bort död material ur skogen, men studenterna inspirerade till idén att arbeta med dessa lokala material. Död ved och andra material anses vara en primär indikator på biologisk mångfald i ett skogsekosystem som hyser och försörjer många arter och har därför blivit ett populärt material för att arbeta med biologisk mångfald i design.

Inspirerade av studenterna strävar de kommunala skogsarbetarna nu efter att lämna material som stockar, löv, grenar och annat ’skräp’ i prydliga arrangemang varhelst de har arbetat. Studenterna använde och arrangerade dessa material för att tillverka bänkar, lekplatser för barn, häckar för att framhäva en plats eller till och med väva lokala växter till en labyrint för barn att leka i. Kommunens arbetare uppmuntrades också att använda sina kunskaper på andra sätt. En person som var särskilt skicklig med motorsåg gjorde till exempel träskulpturer för att framhäva särdrag och arter i ett område. 

Träskulptur av en räv på en bänk sågade av stockar från området.
Bild: Lara Tickle.

”Multifunktionellt görande”

Under det gemensamma arbetet kunde vi observera hur människor tillämpar principer för multifunktionalitet och naturbaserat tänkande, eller som en föreläsare på universitetet säger ”naturbaserat görande”, i praktiken. Studenterna strävade ofta efter att lyfta vissa funktioner ur det landskap som de arbetade med. De hade redan noggrant tittat på området innan veckan då de skulle genomföra sin design. Efter att de hade utarbetat planer som presenterades för kommunen valdes en idé ut som huvudöversikt. Arbetet gav dock fortfarande stor frihet att pröva andra idéer på plats. Samskapandeprocessen öppnade upp nya utrymmen och stigar genom skogen och fräschade upp gamla utrymmen. De röjde igenväxta stigar och använde träflis från lokala vägar för att skapa enkla promenad- och joggingstråk. Historiska platser lyftes fram ur landskapet genom att man rensade bort igenväxt vegetation och placerade ut bänkar i närheten. Dessutom gjordes häckar av löv och kvistar som bildade livsmiljöer för insekter.

Studenter och representanter från kommunen presenterar olika delar av skogen och deras designs och arbete vid en öppen vernissage i slutet av projektet. Bild: Lara Tickle.

Utvärdering och reflektion över processen

Efter en intensiv arbetsvecka i Stabbyskogen presenterade studenterna sitt arbete för allmänheten som vid en guidad tur under ett vernissage-evenemang. Varje grupp presenterade det arbete de hade gjort och avsikten med sina idéer och sin design, vem de var avsedda för och vilka kvaliteter de försökte lyfta fram och stödja i skogsområdet. Dessutom betonade avdelningschefer och andra högre tjänstemän från kommunen under sina presentationer att projektet var ett framgångsrikt samarbete mellan de två institutionerna.

I fokusgruppsmöten som arrangerades av LANDPATHS delprojekt urbana landskap nämnde studenterna att det finns väldigt många funktioner som måste uppfyllas av urbana grönområden, särskilt jämfört med andra stadsområden. De förstår de utmaningar och svårigheter som de kan ställas inför i sitt arbete, även om det här projektet fortfarande hade en mycket positiv atmosfär kring sig. Engagemanget från de lokala användarna av skogsområdet var stort och de sociala värdena lyftes fram i Stabbyskogen. Man lyfte också fram vikten av att hålla områden som detta tillgängliga för människor i staden, eftersom sådana miljöer fyller många viktiga roller. Trots detta utsätts de urbana grönområdena för stora påfrestningar. I slutet av det årliga samarbetet reflekterade studenterna över detta genom bildövningar och dialog. De betonade att grönområden är viktiga, men samtidigt som de fortsätter att minska måste de också fylla ett växande antal funktioner som ibland är motstridiga.

Bild efter en workshop där man diskuterade effekterna på intressenterna efter de förändringar som gjorts i skogen och de värden som styrde studenternas arbete. Bild: Lara Tickle.

Skapa framtidsvisioner om multifunktionella landskap genom samskapande strategier

Vi lever i en snabbt föränderlig värld med komplexa utmaningar. Att föreställa sig framtida landskap som harmoniskt balanserar biologisk mångfald med olika typer av markanvändning och olika aktörers intressen är en utmanande uppgift som kräver kreativa och samarbetsinriktade insatser. Forskare inom LANDPATHS delprojekt ”Framtidsvisioner” (SP2) har påbörjat arbetet mot att skapa dessa önskvärda framtider genom ett samskapande tillvägagångssätt. Detta innebär att använda den gemensamma kunskapen hos aktörer och medborgare för att ta itu med olika utmaningar.

Att navigera i komplexitet: utmaningar och osäkerheter

Landskap är sammanlänkade system. Därför kan även välmenande insatser som förbättrar förhållandena för en grupp intressenter orsaka oväntade utmaningar för andra. Om vi tar skogslandskapet som exempel finns det många olika intressenter som berörs av användningen av detta landskap, bland annat invånare, myndigheter, skogsägare, renskötare och människor som använder skogen för rekreation, för att nämna några. Dessa grupper kan ha olika värderingar och idéer om landskapets framtid. Samtidigt kan vetenskapligt baserade kriterier som rör klimatförändringar och naturskydd innebära andra sätt att förvalta och använda skogarna i framtiden.  Tillsammans kan dessa faktorer göra det svårt att föreställa sig framtida multifunktionella landskap där intressenternas olika intressen och mål kan existera tillsammans.

Skapa grunden för samskapande

Som en del av samskapandeprocessen måste forskarna i delprojektet ta reda på de olika intressenternas perspektiv och de potentiella skillnaderna mellan deras framtidsvisioner och de vetenskapligt baserade kriterier.

För att göra detta har LANDPATHS forskare utvecklat en iterativ process för att samskapa framtidsvisioner med intressenter och medborgare i olika landskap i Sverige. Processen består av fyra faser:

  1. Omfattning och inramning
  2. Utveckling av framtidsvisioner
  3. Iterativ revidering av framtidsvisioner
  4. Lärande om styrning

I ett samarbete med delprojekt Skogslandskap (SP5) arbetar forskare i biosfärområdet Voxnadalen för att utforska framtida visioner om multifunktionella skogar (läs mer om denna fallstudie).

I Voxnadalen kommer samskapandeprocessen att ske genom en serie workshops med lokala intressenter som kommun, skogsägare, skogsbolag, föreningar, enskilda företag inom naturturism och jaktgrupper. Syftet med dessa workshops är att belysa både etablerade och nya visioner om skogens framtid.  Detta görs genom att utforska potentiella synergier och avvägningar som framkommer i diskussionerna och sedan skapa innovationer som kan stödja mer multifunktionella och biodiversa skogslandskap i framtiden.

Flödesdiagram på pappersark som hålls av en av forskarna i projektet medan en annan förklarar
Samskapande workshop med Voxnadalen aktörer, april 2023. Bild: Thao Do.

Samskapande för transformation

Under samskapandeprocessen är deltagarna ”co-designers” (medskapare) av framtiden då  de bidrar till en transformationsprocess med sina kunskaper, perspektiv och värderingar. Detta främjar kreativitet, utforskning och experimenterande miljö och öppnar upp för nya möjligheter. Möjliga resultat är berättelser och visioner som inkluderar mångfalden av deltagarnas värderingar och perspektiv och utmanar traditionella maktstrukturer.

En metod som används i samskapandeprocessen är att designa brädspel som deltagare med olika intressen kan spela tillsammans. Spelet ger dem möjlighet att experimentera med olika möjliga framtider och att testa åtgärder och konsekvenser i en lekfull miljö. Medan konkurrerande intressen och ojämlika maktförhållanden kan göra det svårt att nå fram till lösningar i verkliga livet, gör spelet det möjligt för deltagarna att testa och utvärdera scenarier på ett sätt där olika former av vetande och agerande är mindre påverkade av maktförhållanden. Forskarna använder också ”anticiperande narratologi”, en teknik som bygger på berättelser och historieberättande för att skapa framtida berättelser. Tillsammans bidrar dessa metoder till att skapa ett tryggt utrymme för deltagarna att prata om alternativa framtider. Det möjliggör även för intressenterna att navigera i den komplexitet som de ställs inför och reflektera över sina handlingar. Detta arbetssätt främjar gemensamt lärande och samskapande vilket kan leda till nya förslag på politiska processer som kan stödja förverkligandet av framtidsvisionerna i landskapet.

Board game with dice, landscapes and cities (non-related picture to the project)
Ett brädspel ger deltagarna ett sätt att experimentera med olika möjliga framtidsvisioner

Att ge sig ut på en resa mot förändring

Genom denna forskning vill SP2 belysa innovativa vägar mot multifunktionella landskap med biologisk mångfald. Genom att utnyttja kraften i samskapande är ambitionen att intressenterna ska få möjlighet att föreställa sig och utforma förändringar som övervinner traditionella hinder och sektoriella stuprör. När arbetet utvecklas inbjuder det aktörer och civilsamhället att bli medskapare av alternativa framtidsvisioner som återspeglar en mosaik av perspektiv och värderingar.

För mer information om delprojektet Framtidsversioner, kontakta forskargruppen.

Vi tackar Thao Do (delprojekt Framtidsvisioner) för värdefulla synpunkter på denna text.

© 2024 LANDPATHS

Tema av Anders NorenUpp ↑

Skip to content