Att bygga självförtroende: Vad händer när medborgarna diskuterar politik?

Varför demokratin behöver självförtroende

Demokratin bygger på att människor är villiga att yttra sig, lyssna och vara oense. Det kräver förtroende i våra egna förmågor, men också i andras förmåga att bidra. I artikeln ”Gaining Confidence – Examining the Effects of Participation in Deliberative Mini-Publics on Self- and Other-Regarding Democratic Beliefs”, som nyligen publicerades i tidskriften Political Studies, undersökte Frederik Pfeiffer från Göteborgs universitet, Tim Daw från Stockholms universitet och Högskolan i Gävle och Vera Telemo från Stockholms universitet om organiserade diskussioner kan stärka dessa övertygelser. Studien fokuserade på medborgarråd och liknande forum, så kallade deliberative mini-publics, där små, slumpmässigt utvalda grupper av medborgare samlas för att ingående diskutera samhällsfrågor. Resultaten från studien tyder på att deltagandet faktiskt kan stärka människors förtroende I sig själva och i de andra deltagarna. Men vinsterna varierade beroende på sammanhanget, vilket visar att tid och meningsskiljaktigheter spelar roll.

En studie om tre medborgarråd i Sverige

Studien inriktade sig på tre forum som hölls i Sverige år 2024: Medborgarrådet om klimatet, där man diskuterade hur Sverige ska uppnå sina utsläppsmål, samt två mindre medborgarråd – en som utredde framtiden för Nämdö-skärgården och en som behandlade förvaltningen av skogarna som ägs av de tre kommunerna kring biosfärområdet Voxnadalen. Deltagarna fyllde i enkäter både före och efter deltagandet, vilket gjorde det möjligt för forskarna att följa förändringar i tre uppfattningar som kan bidra till att människor engagerar sig i politiska samtal. För det första: känner de sig kapabla att förstå politik och själva bidra? För det andra: tror de att andra människor har de förmågor som krävs för att bidra? Och för det tredje: hur toleranta är de gentemot människor som har motsatta åsikter?

Förtroendet ökade, men inte i alla fall

De tydligaste effekter gällde deltagarnas förtroende i sina egna förmågor och i de personer de diskuterade med. Förtroendet ökade trots att det redan var högt innan mötena inleddes. Resultaten visade dock inte på en enhetlig ökning av alla demokratiska övertygelser. Även om deltagarnas förtroende i dem som satt runt bordet ökade, gällde detta inte alltid medborgarna i allmänhet, inkluderande dem utanför medborgarråden. Denna distinktion är viktig. Att tro att de människor man har träffat kan bidra är inte detsamma som att tro detta om människor man aldrig har stött på. Att känna sig mer kompetent innebär inte heller nödvändigtvis att man blir mer öppen för politiska meningsskiljaktigheter. Resultaten ger därför anledning till optimism utan att antyda att några få organiserade samtal kan lösa de större utmaningar som demokratiska samhällen står inför. Forskarna jämförde dock även de tre forumen för att undersöka om deras utformning och politiska sammanhang hade någon betydelse.

Varför tid och sammanhang spelar roll

Självförtroendet verkade också bero på sammanhanget. I de tre forum som undersöktes fann forskarna en större ökning i förtroendet när deltagarna hade mer tid att diskutera frågorna. Framstegen var också större när ämnet var mer politiskt omstritt. Detta tyder på att svåra frågor inte hindrar meningsfulla möten mellan medborgare. Tvärtom kan de erbjuda möjligheter för medborgarna att upptäcka sina egna och andras förmågor. Undersökningarna ger oss förstås inga svar på om ett ökat förtroende är bestående eller leder till fler politiska samtal på lång sikt. Och medborgarråd når relativt få människor direkt, så deras bredare demokratiska genomslag bör inte tas för givet. Trots detta tyder resultaten på att det är viktigt att skapa möjligheter till diskussion, men det är lika viktigt att ge tid för att ta till sig motsatta åsikter och lära sig av varandra. Demokratin behöver forum där medborgarna kan upptäcka vad de själva och andra har att bidra med.

Blogginlägg skrivet av Frederik Pfeiffer och Tim Daw.